Helgen som försvann
Det känns tämligen sorgligt ty denna helg har begivit sig sin kos utan att besöka mig. När universitet ber ut sig i mitt tycke lite väl, med en lördagstentamen, så infinner sig minnsan ingen helgkänsla. Söndagen gav inga bättre bud med en mycket i mitt tycke smått onödig introduktionskurs till körkortet, den hade nog varit snäppet mindre onödig ifall jag hade agerat handledare och inte elev. Den ljusa sidan är att jag är klar med en mycket tråkig kurs, OCH.. OCH den är äntligen dags att börja övningsköra! Sannerligen på tiden! Jag hann även med lite roligheter på den dag som resten av värden valde att benämna, lördag( mycket medveten om att lördag inte är något universitellt uttryck för denna dag men jag tror att ni är så kloka att ni förstår)! Sara tillkom även under kvällen men det finns dessvärre inget bildbevis på så en får tro mina ord!
(Bilden väldigt mycket stulen av Natasha)
Tyst som i graven
Hallå? Hallå?
Tyst som i graven och intet annat till svar en det sorliga ekande svaret från ens egen röst.
Kanske är det för att det är höst.
Ack sådan tragik!
Så får det inte va´, även om det inte kan dyka upp något varje dag. Kanske i bland, som en kort romans.
En liten rad nu och då, det kan vara värt att tänka på.
(notera mycket käckt och poetiskt rimmande)
Tyst som i graven och intet annat till svar en det sorliga ekande svaret från ens egen röst.
Kanske är det för att det är höst.
Ack sådan tragik!
Så får det inte va´, även om det inte kan dyka upp något varje dag. Kanske i bland, som en kort romans.
En liten rad nu och då, det kan vara värt att tänka på.
(notera mycket käckt och poetiskt rimmande)
Nio Kvinnor
Ängnar mina dagar åt repande och manuspluggande i oändlighet. Behövs. Nästa vecka är en viktig vecka. Nervarna har redan börjat spännas. Nio Kvinnor har premiär! Drömmar drömms med oroväckande slut om ständingt sufflerande sufflörer och skådespelare som inte spelar, inga ord och ingen handlig. Men jag är förväntansfull till tusen, att spela bland all fin rekvisita och i kostymen. Men ack så lite tid! Men ack så kul!
Vår otroligt vackra affisch!
Den där känslan
Det finns minsan ingen bättre känsla än då man äntligen lyckas ta tag i något måste, något som har legat och gnagt och ropat på uppmärkasamhet och kvrävt en bekreftelse som man varken haft lust eller ork att ge. Det är höjden av lycka! Nu suktar jag nästan mest av allt efter sommaren då jag ska gömma mig långt långt borta för sådana petitesser som att skriva uppsattser!
Teckning av tidens tand
Det ritades en teckning en gång på en hörna av mitt rum, som teckaren sedan lämnade efter sig och denna teckning blev undanstoppad, borglömd, tills den omkring ett år senare blev upphittad. Ett före och ett efter. Ett år av små små ändringar, knappt märkbara, som smygits in. En liten detalj i taget. Helt plötsligt slutade teckningen stämma överens med vad den avbildat. Det fanns inte längre kvar. Tiden hade satt sina spår. Jag tyckte det var så fint att se, hur saker förflyttas, försvinner. Så denna gamla verklighet hänger nu ovanför den nya. Som ett dokument om svunna tider
När våren kommer
Haft en finfin helg med bastubadande och kasta sig i den kalla snön med fina vänner. Spela spel som är som monopol men utan att man har råd till något.
Har en liten fin allmän ångest angående var jag ska söka mig efter studenten. Eller lite mer korrekt uttryckt, en undangömd en, under ett fint täcke av glittrande snö och som kommer fram som hundbajs sen när våren kommer.
Har en liten fin allmän ångest angående var jag ska söka mig efter studenten. Eller lite mer korrekt uttryckt, en undangömd en, under ett fint täcke av glittrande snö och som kommer fram som hundbajs sen när våren kommer.
Att skiljas åt
Att veta vad man ska behålla och vad man ska göra är en svår sak. Det är lite som att sia i framtiden. Kommer jag tycka om den här, kommer ja använda den? Kan den vara bra att ha? Går det att hitta någonstans den hör hemma? I en byrålåda. På ett fönsterbleck. På en soptipp. Ska den slängas, hur ska den sorteras, kan den skänkas bort? Eller går det att hitta en plats för den? Kan jag förmå mig att skiljas från den. Att säga, du, jag tror inte vi hör ihop längre, vårat förhållande har stagnerat. Det är dags att du och jag går åt olika håll, på skilda stigar. Eller så blir man helt enkelt en matrealist, samlar på sig, håller allt nära, som i en liten bubbla, säger hej, jag är för polygami.
Ljuva 50-tal
Mitt liv har tagit en vända in i 50-talet. Det känns fint. Ett litet trevligt tema. Filmer som utspelar sig på 50-talen, kläder som upphittats i garderrobernas djup, teatern 9 Kvinnor vi sätter upp i skolan. Härlig insperation. Snart bär det av på en djupdykningm bland fotoalbumens värld. En mycket underskattad syssla om jag får säga sanningens ord. Arbetar fortfarande på att friska till mig, omlott med en grundlig garderobssädning. Kanske inte den mest tonsäkra kombon men lite måste man göra så att man inte faller ihop av tristessen.
Acceptera ödet
Nytt år, nya tag! Det nya året har har börjats fint med en härlig förkylning som mycket smärtsamt tagit över min kropp, tagit kommando över både min röst och min ork. Dock sägs det ju att man mår som man förtjänar så jag får se detta som straffet på ett väldigt trevligt nyår. Så nu drar jag runt här hemma i mysiga kläder och en kopp honungvatten i högsta hugg! Jag följer min tradition sedan många år tillbaka att bli sjuk på lov. Tämligen opassande just detta lov då jag har massor med saker att hinna med. Det är bara att acceptera sitt öde och bädda ner sig ordentligt och se på nostalgiska Astrid Lindgren filmer och kurera sig.
Karl och Jonatan Lejon
En kväll i december
En kväll som har ägnats åt sällskapsspel av olika slag, pysslel med julklappar och i tid och otid en och panik i halsem varje gång någon promt ska ta sig in på rummet mitt. Med vinterkyld skumpa har ett nytt jobb firats och jag har numer ännu en ytterst vacker flaska ståendes på mitt fönsterbleck, tillsammans med de andra flaskorna är de så vackra att jag måste ge mig på ett försök att föreviga dem på bild! En tjuvstartat med paketinslagningen, ty det var inte något jag kunde låta bli!
Juletider
Nu känns det på allvar att det är juletider, tack och lov är jag en av dem som tycker om dessa tider när man knappt kan fly undan den ens om man försöker. Julsånger av alla dess slag ljuder runt alla hörn och det är dags för pepparkaksbak. Klappar, kolor och kristyr. Levande ljus och juliga ostar. Just nu ser jag fram i mot i morgon då jag ska så in mina klappar, en av de roligaste sakerna med julen då man ska klura ut nya kombinationer av snöre och papper. Det jag ser mindre fram i mot är att trängas i sista minuten tillsammans med alla andra sista minutare efter den där sista klappen som man inte kan undgå att skaffa.
Lycka!
Åh, jag är så lycklig på livet nu! Det är snö överallt, i skolan håller vi på och sätter upp en pjäs, 9 kvinnor, som är fantastiskt kul att jobba med så man nästan spritter av glädje. En våg av pjäser som vi sett på stadsteatern, Next to Normal, Natasha Kampush. Sedan givetvis Markurells, underbart roligt! Igår med extra spänning då vi var en man kort men skulle lyckas åstadkomma samma saker! Livet är fullt med vardagsspänning som utebliven el och kaos i trafiken som gör varje resa, varje dag, till ett litet äventyr.
Idag har jag varit ledig, pluggat bort en bit utav mitt lilla läxberg. Träffat en vän, varit iväg på sånglektion. Hälsat på en annan vän på jobbet. Träffat på en vän som lurade med mig på en fantastisk konsert! Idag har jag inte gjort annat än att träffa på personer vart jag än vänt huvudet. Jag gillar såna dagar.
Idag har jag varit ledig, pluggat bort en bit utav mitt lilla läxberg. Träffat en vän, varit iväg på sånglektion. Hälsat på en annan vän på jobbet. Träffat på en vän som lurade med mig på en fantastisk konsert! Idag har jag inte gjort annat än att träffa på personer vart jag än vänt huvudet. Jag gillar såna dagar.
Fin, fint, finare!
Åh, det är så fint med all snö, som ligger som ett vitt täcke över allt. Det är ljust när man vaknar och ganska ljust på kvällen. Himla underbart det där ljuset! Ägnar kvällen åt att skriva ett mycket intresseväckande, vackert och stilfullt tal angående temat värderingar som jag skall framföra på tisdagen på ett sådant där nationellt prov. Resten av dagen har ägnats på Stadsteaterns Markurelles, med en mysig fika med Amanda och givetvis julkalendern! Ett måste pga nostalgiskäl i år!
November
Efter många års klagan på detta fenomen höstmörkret känner jag att det är dags att komma ut i garderoben! Jag tycker om perioden när löven har fallit, innan snön kommer. En vacker men ack så underskattad tid! Det är vackert med kala träd, när det mörknar vid fyra! Att med spänning följa hur mörkret tidigare och tidigare infinner sig, Det konsekventa strilandet av regn som gör att gatorna glitrrar när ljuset faller på dropparna. Hur de kyliga höstvinarna blåser förbi grenarna och in genom min ventil ovanför mitt älskvärda fönster för att efterlämna sig en kylighet lagom för att glida runt i hemmastickade sockor, dricka kopp efter kopp med te och tända ljus. Klä sig i varma koftor och mitt mest använda plagg den här hösten, min basker (Dock för utomhusbruk!).
Jag i min underbara basker!
893
Nu för tiden håller jag på med sådant som att springa på tur där jag får kravla mig hem, bränna sönder grytlappar, sova för lite, plugga för mycket och spendera antal timmar på stadsteatern i korsett och långa klänningar.
@ premiären, bild stulen från Sara
