Honeybean

På en ovanligt lång lektion så dök det upp ett litet avbrott. På golvet åkte det runt en upp och ned vänd fluga runt som en radiostyrd bil av minsta slag. På den gamla biten pensionerad motorväg som utanför mitt hus står ikväll mängder av fordon. Mängder av bussar och lastbilar, jag misstänker att de vill fira den fina kvällen och på en gammal pensionerad motorväg vid ett stort fält har man fin utsikt över den vackra kvällshimlen. Alternativt kan man betrakta den högt över marken i en av alla luftballonger, för vad skulle annars busslaster med människor göra tillsammans ute på ett stort fält?

Jag har tagit ledigt från skolan fast man enligt alla konstens regler endast ska få komma därifrån för en begravning. Lyckligtvis är inte så fallet för min del. Jag ska istället på en förhoppningsvis mysig tripp tillsammans med familjen min. Ägna några dagar tillsammans för gemensamma saker.

 

 

Längar efter fina lediga stunder, till att bara vara 

Fönster är verkligen fantastiska, man kan sitta på insidan och titta ut. Se massor av vackert, som man annars skulle missa. Solnedgångar med alla dess skiftningar, från skärt, aprikos, turkos. Flockar av fåglar, svarta mot den blå himlen, de vita molnen. Luftballonger i granna färger, blixtrar, oväder och blåst. Man kan sitta på insidan och titta om det är läge att gå ut, för att kanske fånga några strålar på sin hud som kan ge en hudcancer. Eller sitta på insidan och bli upplyst, uppvärmd av strålarna. Eller spegla sig. Se hur molnen rör sig, formas till elefanter och trumpeter. Man kan sitta på insidan och kura ihop sig i tid och otid men en kopp te och ett ljus och kika ut. Inspireras eller drömma sig bort bland elefanterna.

Gårdagen spenderade jag tillsammans med Jack, Katarina samt franska filmer och massvis med te, choklad, grönsaker och en förträfflig middag.
Denna morgon serverades jag gröt till frukost. Förtjänsten var endast Jacks som var fin och kokade åt oss. För ovanlighetens skull för min del, eftersom jag och är närmast svältfödd på gröt och inte äger något självförtroende när det gäller grötkokning. Idag har jag även börjat träna igen efter mitt träningsuppehåll för att vila min antagligen stukade (akuten som jag krånglade med gav mig inte vidare med svarpå den punkten) vrist.  Jag passade på att tajma in springturen under den skur av droppar som föll under dagen och nu väntar jag med spänning på vristens godkännande.

Ledighet är en klok uppfinning. Med sig har den den där känslan som infinner sig. En riktigt mysig känsla. Dagarna går lite sådär långsamt som de kan göra bär man känner att man har all tid i världen.
Hela sommaren har jag försökt att inte ha koll på vilken dag exakt vardagen börjar för jag har märkt att tiden blir mycket längre då. Dessvärre överhörde jag ett samtal på bussen, där tre tjejer talade om det exakta antalet dagar det var kvar på deras sommarlov. Dessvärre nämnde de datumet, samma dag som min ledighet tar slut. Så nu ska jag försöka glömma bort antalet dagar så dagarna fortsätter vara lika långa, lika härliga, lika underbara.