Honeybean

Det ritades en teckning en gång på en hörna av mitt rum, som teckaren sedan lämnade efter sig och denna teckning blev undanstoppad, borglömd, tills den omkring ett år senare blev upphittad. Ett före och ett efter. Ett år av små små ändringar, knappt märkbara, som smygits in. En liten detalj i taget. Helt plötsligt slutade teckningen stämma överens med vad den avbildat. Det fanns inte längre kvar. Tiden hade satt sina spår. Jag tyckte det var så fint att se, hur saker förflyttas, försvinner. Så denna gamla verklighet hänger nu ovanför den nya. Som ett dokument om svunna tider