Honeybean

Haft en finfin helg med bastubadande och kasta sig i den kalla snön med fina vänner. Spela spel som är som monopol men utan att man har råd till något.
Har en liten fin allmän ångest angående var jag ska söka mig efter studenten. Eller lite mer korrekt uttryckt, en undangömd en, under ett fint täcke av glittrande snö och som kommer fram som hundbajs sen när våren kommer.

Att veta vad man ska behålla och vad man ska göra är en svår sak. Det är lite som att sia i framtiden. Kommer jag tycka om den här, kommer ja använda den? Kan den vara bra att ha? Går det att hitta någonstans den hör hemma? I en byrålåda. På ett fönsterbleck. På en soptipp. Ska den slängas, hur ska den sorteras, kan den skänkas bort? Eller går det att hitta en plats för den? Kan jag förmå mig att skiljas från den. Att säga, du, jag tror inte vi hör ihop längre, vårat förhållande har stagnerat. Det är dags att du och jag går åt olika håll, på skilda stigar. Eller så blir man helt enkelt en matrealist, samlar på sig, håller allt nära, som i en liten bubbla, säger hej, jag är för polygami.

Mitt liv har tagit en vända in i 50-talet. Det känns fint. Ett litet trevligt tema. Filmer som utspelar sig på 50-talen, kläder som upphittats i garderrobernas djup, teatern 9 Kvinnor vi sätter upp i skolan. Härlig insperation. Snart bär det av på  en djupdykningm bland fotoalbumens värld. En mycket underskattad syssla om jag får säga sanningens ord. Arbetar fortfarande på att friska till mig, omlott med en grundlig garderobssädning. Kanske inte den mest tonsäkra kombon men lite måste man göra så att man inte faller ihop av tristessen.

Nytt år, nya tag! Det nya året har har börjats fint med en härlig förkylning som mycket smärtsamt tagit över min kropp, tagit kommando över både min röst och min ork. Dock sägs det ju att man mår som man förtjänar så jag får se detta som straffet på ett väldigt trevligt nyår. Så nu drar jag runt här hemma i mysiga kläder och en kopp honungvatten i högsta hugg! Jag följer min tradition sedan många år tillbaka att bli sjuk på lov. Tämligen opassande just detta lov då jag har massor med saker att hinna med. Det är bara att acceptera sitt öde och bädda ner sig ordentligt och se på nostalgiska Astrid Lindgren filmer och kurera sig.