Honeybean

Karaktärs vecka. Ja, har inte så himla mycket mer att säga än så. Massor med sena kvällar har passerat. Premiären på vår pjäs var igår. På nått sätt är jag ändå sådär makalöst opepp. Vad har hänt? Var har den obligatoriska nervositeten tagit vägen? Snudd på ganska oroveckande, visserligen är det skönt att slippa vara nervös med nervositeten är liksom det som ger hela nerven, det där lilla extra. Jag hoppas att det är just denna pjäs, att det är någon ständigt besvikelse som jag tar ut eller något. sovmorgon och börja kl tre är ju alltid nått.